Liftarna har stängt för dagen i den schweiziska skidorten Lauchernalp när jag ska göra det där sista åket ner till stugan. Little did I know att den snabba turen nedför skulle resultera i en så lång(sam) uppförsbacke - utan korsband.
Korsbandet är av och många beslut måste fattas. "Hur mycket vill du sporta framöver?", "Vill du operera eller inte?" och "I så fall, vilken sena ska vi använda?". Hur ska jag veta...
Dagen är här: Operationsdagen. Efteråt ska skenet från smärtstillande snart bedra och smärtan S K Ö L J A över mig. Det känns som att någon borrar i mitt ben. Men operationen leder också till en oväntad vänskap.
Rehab, rehab och mera rehab. Det går långsamt, men framåt. Mitt fokus börjar skifta från knät till resten av mig. Hur mår JAG? Tja. Det finns ju hjälp att få även där.
Årsdagen för olyckan är här, något jag hade tänkt fira med comeback i skidbacken. Men är knät tillräckligt bra? Just det, sen är det ju dags för en ny operation...