Svenska kraftbolaget Vattenfall skövlar byar i östra Tyskland i sin jakt på brunkol. "Vattenfall står för ansvarstagande, i Sverige, i Norden och i Europa." Dessa ord står att läsa i Vattenfalls årsredovisning 2001 och kommer från företagets VD Lars Josefsson. Kicki Hultins reportage i kvällens Uppdrag granskning visar en helt annan bild av Sveriges största kraftbolag. En bild av ett företag som river byar, gräver sönder landskap och enbart i östra Tyskland släpper ut mer koldioxid än hela Sveriges nation. Dessutom återkommer Uppdraget i kvällens program och vi får här fortsätta historien om Leif och hans kamp för att behålla makten över sin sophantering. Reporter i Uppdraget är Anne Lundberg. Sedan slutet av 90-talet är Vattenfalls strategi inställd på att expandera på en internationell marknad. Vattenfall är idag bra mycket större utomlands än i Sverige. Enbart i Tyskland är antalet anställda fyra gånger så många som i Sverige. Men den ekonomiska tillväxten sker på bekostnad av andra värden. I Tyskland har Vattenfall blivit en miljöbov som skövlar byar i sin jakt efter brunkol till sina tyska kraftverk. Werner Domain är snart 70 år och tillhör den sorbiska minoriteten i östra Tyskland. Han föddes i det hus som hans farfar byggde i den kulturminnesmärkta byn Horno, en by som inte längre existerar. Vattenfall river hela byn, men Werner vägrar flytta. -När hoppet dör är allt förlorat. Men varför ska man ge upp? Jag kämpar för att rädda åtminstone en liten bit av Horno kvar, säger han i kvällens Uppdrag granskning. När Vattenfall köpte in sig i den tyska brunkolsindustrin fick byborna nytt hopp. Några svenska riksdagsledamöter engagerade sig också i byns öde. -Om byn rivs bryter inte Vattenfall mot någon lag, men däremot mot alla etiska regler jag känner till, sa folkpartisten Eva Flyborg i riksdagen. Nu har hoppet i Horno slocknat. Vattenfall anser att det skulle tära för mycket på företagets