För författaren Åsa Larsson var barndomens somrar hos mormor i tornedalsbyn Kurkkio en tillvaro i paradiset. Ovillkorligt älskad av mormor och med skogen, ängarna och höskullen som lekplats tillsammans med kusinerna. Men ett släktgräl gjorde slut på besöken i Kurkkio. Nu efter 30 år återvänder Åsa Larsson till det hon kallar sin hemby, trots att hon aldrig bott där. Hur kommer hon att tas emot och kommer meänkieli, det språk som mormor talade, att någonsin kunna vara Åsas språk?
Författaren Åsa Larsson har återvänt till tornedalsbyn Kurkkio där barndomens somrar var magiska med mormor och kusinerna. Efter ett släktgräl tog det 30 år för henne att komma tillbaka. Nu möter hon kusinen Leif som alltid bott i Kurkkio. De kalla skuggor som finns i Tornedalens historia kommer väldigt nära Åsa Larsson när hon möter Sture Karlsson som blev skallmätt som barn och Bror Utsi som bär starka minnen från arbetsstugan.
Författaren Åsa Larsson har länge drömt om att få skriva en sångtext. I mötet med musikern Hasse Alatalo får hon möjligheten att göra det. Det blir en sång om hemlängtan och barndomsminnen som väcker starka känslor. Åsa Larsson avslutar sin sommarvecka i tornedalsbyn Kurkkio dit hon återvänt efter 30 års frånvaro. Dröjer det 30 år tills hon kommer nästa gång?